An Unhappy Life Chapter 37
- And? You need to work! You need to pay your department! When you come home you tell Michael that this is your work and you gotta do what you gotta do! He'll understand.
- OK then! But acutally, I think I'm going to search another job. I like it here and stuff but, you know..
- Yeah I know! I'm acutally looking for jobs too!
Efter det samtalet fortsatte jag jobba till slutet av dagen.
När jag kom hem var Michael redan hemma. Vi satte oss ner och vi pratade.
- So you're not going to quit your job?
- No. Not yet, I need the money to pay my department.
- But I can pay you're department, sa hanoch höll om min hand.
- No Michael, you don't understand! sa jag och skaka av handen.
- What don't I understand?
- I don't want my life to go out of my boyfriend paying my rent!
- Please Rebecca! Try to listen! sa han och la handen på min axel.
- NO! skrev jag och slog till honom på munnen. Jag stod helt stilla med tårar i ögonen och visste inte vad jag skulle göra. Michael höll för där slaget träffade och bara kollade på mig.
- Why did you do that for? sa han lite irriterat.
- I'm so sorry Michael. I swear! I didn't mean to do it! It's just that it's a habit with Ricky. Michael, I'm so sorry! sa jag och försökte krama om honom. Han svarade inte på kramen men bara gick in till sitt rum. Vad hade jag gjort?
Jag satt i salongen och bara storgrät. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Jag bestämde mig för att laga något till honom och ge honom det. Kanske en kladdkaka? När jag gick uppför trapporna för att ge honom maten så kände jag mig som Ricky, när han brukade slå mig och kom upp till mig med saker för att trösta. Jag kände mig äcklad.
Jag kom in till rummet och där satt Michael med händerna över huvudet. Jag kände mig så hemsk!
- Michael I'm so sorry! Can I make it up for you? Men Michael svarade inte.
- Michael please! I'm begging you speak to me! sa jag och började storgråta. Jag släppte allt på tallriken och bara sjönk ner på golvet. Michael gick upp och kramade om mig.
- It's OK, sa han. Jag började krama honom och storgrät.
- I'm so sorry! I feel awful, I feel like Ricky, I feel disgusted!
- It's OK, it's OK, svarade han bara. Vi satt där på golvet en lång tid och bara kramade om varandra.
Senare hade allting blivit glömt och vi tog massor med bilder tillsammans!
Ville lägga ner bloggen helt faktiskt men bloggade ändå efter att jag såg att det fortfarande finns folk som läser! Enjoy!
- OK then! But acutally, I think I'm going to search another job. I like it here and stuff but, you know..
- Yeah I know! I'm acutally looking for jobs too!
Efter det samtalet fortsatte jag jobba till slutet av dagen.
När jag kom hem var Michael redan hemma. Vi satte oss ner och vi pratade.
- So you're not going to quit your job?
- No. Not yet, I need the money to pay my department.
- But I can pay you're department, sa hanoch höll om min hand.
- No Michael, you don't understand! sa jag och skaka av handen.
- What don't I understand?
- I don't want my life to go out of my boyfriend paying my rent!
- Please Rebecca! Try to listen! sa han och la handen på min axel.
- NO! skrev jag och slog till honom på munnen. Jag stod helt stilla med tårar i ögonen och visste inte vad jag skulle göra. Michael höll för där slaget träffade och bara kollade på mig.
- Why did you do that for? sa han lite irriterat.
- I'm so sorry Michael. I swear! I didn't mean to do it! It's just that it's a habit with Ricky. Michael, I'm so sorry! sa jag och försökte krama om honom. Han svarade inte på kramen men bara gick in till sitt rum. Vad hade jag gjort?
Jag satt i salongen och bara storgrät. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Jag bestämde mig för att laga något till honom och ge honom det. Kanske en kladdkaka? När jag gick uppför trapporna för att ge honom maten så kände jag mig som Ricky, när han brukade slå mig och kom upp till mig med saker för att trösta. Jag kände mig äcklad.
Jag kom in till rummet och där satt Michael med händerna över huvudet. Jag kände mig så hemsk!
- Michael I'm so sorry! Can I make it up for you? Men Michael svarade inte.
- Michael please! I'm begging you speak to me! sa jag och började storgråta. Jag släppte allt på tallriken och bara sjönk ner på golvet. Michael gick upp och kramade om mig.
- It's OK, sa han. Jag började krama honom och storgrät.
- I'm so sorry! I feel awful, I feel like Ricky, I feel disgusted!
- It's OK, it's OK, svarade han bara. Vi satt där på golvet en lång tid och bara kramade om varandra.
Senare hade allting blivit glömt och vi tog massor med bilder tillsammans!
Ville lägga ner bloggen helt faktiskt men bloggade ändå efter att jag såg att det fortfarande finns folk som läser! Enjoy!
R.I.P Whitney Houston
R.I.P Whitney Houston som var en av Michael's nära vänner och jag tyckte verkligen mycket om henne!♥
≈ 1963 - 2012 ≈
An Unhappy Life Chapter 36.
Nästa morgon vaknade jag av att någon öppnade dörren och det luktade ägg. När jag kollade nogrannt så såg jag att det var Rebecca. Hon var så söt, hon hade fixat upp sig lite i en röd klänning, rött läppstift och lockigt hår.
- Well somebody got up early, sa jag med ett léende.
- Yes, I got to do all the things on my list. Take a shower, go out for a walk, eat breakfast, watch some TV...
- Watch TV? That was on your list?
- Yeah?
- Baby, you watch TV every day?
- Yeah I know but I have never watched Good Morning America in the morning!
- Ofcourse you have, you wake up early to go to work and then you watch TV.
- Acutally I never watch TV before work.
- Anyway, that was your list?
- Yeah, but I made you breakfast. Bacon, eggs and ... och jag blev avbruten av en kyss.
- I'd eat you if I could, sa jag. Hon svarade inte men bara kysste tillbaka.
Lite senare var hon tvungen att gå till jobbet och jag med. Jag skulle gå på ett möte sen en intervju och mycket annat. Herregud, hoppas bara att Rebecca har det bra och inte blir jagad av galningar.
Rebeccas perspektiv
- Sara?
- Yes? sa hon.
- I have to say something to you!
- Yeah, what's that?
- I want to quit this job!
- What? sa hon och bara tittade på mig mycket förvånat.
- Yeah, Michael don't like it an...
- Wait wait! Your going to quit just because Michael don't like it.
- Well he doesn't want me to get hurt and..
- And what? This is your work!
- This isn't acutally what I want to work with!
- And? You need to work! You need to pay your department! When you come home you tell Michael that this is your work and you gotta do what you gotta do! He'll understand.
- OK then! But acutally, I think I'm going to search another job. I like it here and stuff but, you know..
- Yeah I know! I'm acutally looking for jobs too!
Efter det samtalet fortsatte jag jobba till slutet av dagen.
Sorry för en dålig upptadering!! :(
- Well somebody got up early, sa jag med ett léende.
- Yes, I got to do all the things on my list. Take a shower, go out for a walk, eat breakfast, watch some TV...
- Watch TV? That was on your list?
- Yeah?
- Baby, you watch TV every day?
- Yeah I know but I have never watched Good Morning America in the morning!
- Ofcourse you have, you wake up early to go to work and then you watch TV.
- Acutally I never watch TV before work.
- Anyway, that was your list?
- Yeah, but I made you breakfast. Bacon, eggs and ... och jag blev avbruten av en kyss.
- I'd eat you if I could, sa jag. Hon svarade inte men bara kysste tillbaka.
Lite senare var hon tvungen att gå till jobbet och jag med. Jag skulle gå på ett möte sen en intervju och mycket annat. Herregud, hoppas bara att Rebecca har det bra och inte blir jagad av galningar.
Rebeccas perspektiv
- Sara?
- Yes? sa hon.
- I have to say something to you!
- Yeah, what's that?
- I want to quit this job!
- What? sa hon och bara tittade på mig mycket förvånat.
- Yeah, Michael don't like it an...
- Wait wait! Your going to quit just because Michael don't like it.
- Well he doesn't want me to get hurt and..
- And what? This is your work!
- This isn't acutally what I want to work with!
- And? You need to work! You need to pay your department! When you come home you tell Michael that this is your work and you gotta do what you gotta do! He'll understand.
- OK then! But acutally, I think I'm going to search another job. I like it here and stuff but, you know..
- Yeah I know! I'm acutally looking for jobs too!
Efter det samtalet fortsatte jag jobba till slutet av dagen.
Sorry för en dålig upptadering!! :(
11 September ♥
Ville bara göra ett inlägg för alla de som förlorade sina liv den 11 september 2001 (10 år sedan). Må deras själar vila i frid och Gud hjälpe alla familjer/vänner/partners som förlorade någon någon på denna dag! ♥
Take a moment to remember all the victims of 9/11. God bless you all ♥
Hejsan!
Jag kom her för någon vecka faktiskt men jag fick gå in i skolarbetet direkt när jag kom hem så jag har inte haft någon vila, jag har bara fått komma hem från skolan och plugga och någon gång när jag endå har haft tid så har jag gått ut med kompisar.
Jag vill verkligen ursäkta min dåliga upptadering! Jag vet inte vart jag ligger med historian, ska läsa den och kanske så lägger jag ut ett inlägg efter detta.
Ville bara också passa på att gratta honom i efterskott! :) Grattis! ♥
Jag vill verkligen ursäkta min dåliga upptadering! Jag vet inte vart jag ligger med historian, ska läsa den och kanske så lägger jag ut ett inlägg efter detta.
Ville bara också passa på att gratta honom i efterskott! :) Grattis! ♥
An Unhappy Life Chapter 35.
Vi hoppade in i sjön och vi tävlade om vem som kunde vara under vattnet längst. Jag vann hela tiden, när vi skulle göra för sjunde gången så tog Michael mig nära sig under vattnet och kysste mig och på något sätt kunde jag vara under vattnet hur länge som helst. Till sist gick vi upp och torkade oss i solen.
- Michael? sa jag.
- Yes?
- I love you.
- I love you too, sa han och vi började mysa. Det var väldigt romantiskt och vi var där ute en lång tid tills vi bestämde oss för att gå in och byta om. Klockan var omkring 8. Vi kollade på en skräckis och när filmen var klar så blev klockan halv 11. Han tog fram sin gitarr och spelade lite för mig och sjöng human nature från hans nya album. Tills sist blev det jättesent så vi bestämde oss för att lägga oss. Vi sover i samma sovrum men i separata sängar, Michael var inte redo än för att sova tillsammans vilket inte jag heller var.
- Rebecca? I don't want to ruin anything for you but I don't think you should keep on working there, sa han när han hade lagt sig och hela rummet var mörkt.
- I know, but that's the only way I can afford to pay my department.
- Isn't there any other way?
- No, unfortunately not...
- But what if they hurt you?
- I need the money, Michael!
- But I don't want anyone to hurt you!
- I know you don't, but... I don't know. I don't have to make a decision right know.
- No you don't, but I just want you to be OK! sa han. Jag började jäspa som ett tecken på att jag verkligen var trött.
- Well, good night! I can see you're tired.
- Good night! I love you..
- I love you too.
Michaels perpektiv
Nästa morgon vaknade jag av att någon öppnade dörren och det luktade ägg. När jag kollade nogrannt så såg jag att det var Rebecca. Hon var så söt, hon hade fixat upp sig lite i en röd klänning, rött läppstift och lockigt hår.
An Unhappy Life Chapter 34.
- Can we go now? frågade jag.
- Yes ofcourse honey!
Det var helt galet utanför Michaels hem så vi bestämde oss för att åka hem till mig istället. När vi kom satt vi bara i soffan och sa ingenting för en lång stund. Till sist sa Michael.
- Are you going back to your job at that flower shop?
- I don't know, I have to think about it, sa jag. Han svarade inte men bara kysste mig. Vi kysstes väldigt mycket men till sist så blev vi avbrutna av att någon ringde.
- Hello? svarade jag.
- Rebecca! Det är mormor, mår du bra? Är allt okej?
- Ja det är det, du såg också nyheterna ellerhur?
- Ja, vill du att jag ska komma över? Mår du bra?
- Nej, jag mår bra!
- Har någon av dina syskon ringt dig?
- Ja, många gånger! Vi bestämde oss för att typ ha en familjeträff, allihop! Om typ en månad eller så eftersom alla jobbar och är utomlands så vi kan inte träffas så mycket.
- Ja, Maria har visst flyttat till Kanada.
- Va, har hon?
- Ja, hon försökte ringa dig men det gick inte!
- Ja, det är för att jag har bytt nummer, men hur fick du tag i det?
- Jag har mina sätt, men jag är glad att allting är bra, men är du säker på att jag inte ska komma över?
- Nä, Michael är här, sa jag och vände mig om till honom och blinkade. Han plinkade tillbaks.
- Okej då, vi hörs! sa hon och släkte.
Jag la på och vände mig nu mot Michael och började le. Han började också nu le och bara väntade på att jag skulle göra något.
- Well, where were we? sa jag och började gå mot honom. Vi kyssted lite till och till sist så avbröt han det.
- I wanna take you somewhere, sa han.
- Where?
- It's a secret, you can't see anything!
Vi gick ner till hans bil och jag hade ögonbindel hela vägen så jag såg ingenting! Jag hoppades bara på att ingen skulle komma efter oss, men jag var också väldigt nyfiken på vart vi skulle. Till sist var vi framme, han ledde mig ur bilen och tog av mig ögonbindeln. Vi var i en sjö och bredvid fanns det en liten stuga.
- I have already fixed everything, over the weekend you got off from work and we're going to live in this cottage and we can swim in the lake.
- OMG, Michael! It's great! Thank you! But I don't give you this great things!
- Babe, the only thing you have to give me is you, sa han och kysste mig.
- Well, can we swim now? frågade jag.
- Yes!
Vi hoppade in i sjön och vi tävlade om vem som kunde vara under vattnet längst. Jag vann hela tiden, när vi skulle göra för sjunde gången så tog Michael mig nära sig under vattnet och kysste mig och på något sätt kunde jag vara under vattnet hur länge som helst. Till sist gick vi upp och torkade oss i solen.
- Michael? sa jag.
- Yes?
- I love you.
Hoppas ni gillar det! :)
An Unhappy Life Chapter 33.
- Hey Michael, read this, sa jag och gav honom brevet från Linda.
- That's so nice of her, sa han efter att han hade läst klart det. Did you respond?
- Yes, there is the letter, sa jag och pekade på vart det låg. Efter att han läst klart det kom han mot mig.
- I'm in love to, my dear, viskade han i mitt öra och kysste mig.
Nästa morgon skulle jag till jobbet och då kom det en nyhetsreporter helt plötsligt fram till mig och började fråga min frågor.
- Rebecca! Is this a fake relationship or a real one? sa han och pekade en mikrofon mot mig.
- Ehm...
- Is it true that he...
- No comment on anything! sa jag och bara sprang in i en affär.
- We have right to know!
När jag var inne i affären så gömde jag mig bakom några kläder så att ingen skulle känna igen mig. Medans jag ändå var där kunde jag väl kolla lite kläder?
- OMG! That's Michael Jackson's girlfriend! skrek en tjej jättehögt inne i affären. Då började alla liksom springa till mig. En man drog mig åt ett rum innan någon av dem hann röra mig.
- What are you doing?! skrek jag och fick honom att släppa taget. Vi var inne hos hans kontor.
- I'm trying to help you! This isn't safe for you anymore! You can't go around like nothing because this isn't nothing for them!
- Can I call my boyfriend? sa jag.
- Ofcourse you can, sa han. Jag tog telefonen och slog nummret till Michael.
- Michael! I need help! I'm trapped!
- Where? sa han väldigt trött eftersom det var tidigt på morgonen.
- In a store, it was some kind of news reporter who just kept on asking questions and then I ran into a store and it was some kind of girl who knew who I was and I don't know what to do!
- Don't sorry I'll pick you up, sa han.
- OK, thanks bye! sa jag och 15 minuter senare var han där med sin bil och hämtade upp mig.
- How is it? It's everything OK? frågade han och kysste mig.
- Yes, can we go now? frågade jag.
- Yes, ofcourse honey!
Tyvärr kommer jag kanske inte att skriva mer än såhär på typ en månad så bloggen kommer att stå still. Jag kommer att resa! Jag kanske upptaderar lite, vi får se!
Hejdå!
Jag har gjort några tidinställda inlägg för er men detta är allt ni får. Jag hoppas att det är OK för er, men jag reser i morgon så det kommer inte att upptaderas på en lång tid, men jag tar igen allt efter att jag har kommit. Det kanske tar lång tid tills jag kommer, men jag glömmer inte att upptadera när jag kommer hem!
An Unhappy Life Chapter 32.
Jag vaknade av att Michael skakade om mig. Jag älskade att se hans ansikte, jag blev så lycklig. Jag började le och sträckte mig för att krama honom men han puttade lite bort mig. Jag blev chockad och bara kollade på honom.
- Michael? What is it? sa jag och började gråta lite.
- Who is Tom, if I can ask you? sa han argt.
- Oh, it's just a friend from work, sa jag och la mig igen och tänkte på att det inte var något problem.
- Well, tell me what this is then?`sa han och tog upp en tidning där framsidan var mig och Tom som kramades.
- Michael, he's gay! There's no way I can cheat on you with him, or anyone at all!
- He is?
- Yes!
- Well, I guess I worried for nothing then, I'm sorry if I woke you upp, sa han och kysste mig.
- It's OK, sa jag och fortsatte sova.
När jag vaknade upp i min lägenhet igen så såg jag att det var ingen Michael där, han hade väl redan gått hem. Jag satte på nyheterna och hade helt och hållet glömt att alla vet om mig och Michael. Plötsligt ringde telefonen.
- Hello? sa jag.
- You leave MY man, b*tch! sa en främmande röst. Jag svarade inte men bara släkte, kommer jag få flera såna samtal nu? Jag bytte nummer och gjorde det privat och gav bara det till nära och kära.
Jag fick väldigt många brev också, säkert svartsjuka fans eller något men jag läste inget av det. Jag bara slängde iväg det, hade inte orken men en dag så läste jag ett brev. Jag vet ju inte till 100 % vad som står i breven? Det kanske är någon som är stöttande? Jag öppnade upp brevet och det var ett väldigt sött litet brev.
Hi, I hope this is Rebecca Stoner who reads this!
My name is Linda and I have been a fan for a very long time. The first song I heard from Jackson 5 was ABC. I fell in love with it and started with listening to more of their music and after a short time, I started to love the group. My favorite group member was Michael, and now I'm following his solo caréer as an artist. I just want you to know that I'm not a jelaous fan, I'm really not. I'm happy for you both and I wish you the best. I'm sure you're happy with him because he seems like an amazing person. I just wanted to let you know that there are a lot of supporting fans too.
Love Linda
Efter att jag hade läst det så började jag få tårar. Så snällt! Jag tänker svara på detta brev, det var det finaste jag har läst på länge och jag tänker visa det för Michael också. Jag svarade på brevet såhär:
Hi Linda!
I read your letter and it just brought tears to my eyes! I'm really happy that there is fans and people like you that are so supporting! I really didn't know what I brought myself into, but I'm in love and for that you'll do anything, you know what I mean? It's wonderful to be with him, and I want to thank you very much again for your support, I and Michael really mean it. It's a big thing for me, I haven't got used to it yet, but with the time it will get better I hope!
Love Rebecca
Precis när jag vikte in brevet och allt så öppnades min dörr och Michael sprang in till mig i köket. Han var helt andfådd och hans ögon var helt öppna.
- What happened Michael? sa jag och kramade om honom.
- There was a lot of girls who just ran after me.
- What? Where?
- In the park. You see, I took the park-way and there was a girl who knew who I was and then she screamed my name and then a lot of other girls started running, then paparazzis started coming and yes, it was horrible.
- OMG! You want anything to eat or something?
- Do you have something?
- Yes, I was just about to do french fries!
- Well then thank you! sa han och gav mig en lång kyss. Jag är verkligen lyckligt lottad.
- Hey Michael, read this, sa jag och gav honom brevet från Linda.
- That's so nice of her, sa han efter att han hade läst klart det. Did you respond?
- Yes, there is the letter, sa jag och pekade på vart det låg. Efter att han läst klart det kom han mot mig.
- I'm in love to, my dear, viskade han i mitt öra och kysste mig.
Vad tycks? :) Hoppas att ni gillar det!
Mina inlägg sitter helt ihop, det har blivit jättekonstigt, fast det får väl bli så!
An Unhappy Life Chapter 31.
- Where you going? frågade jag.
- I gotta go back to work, sorry! See you guys!
Bara en stund efter att Chad hade gått så fick vi alla gå tillbaka till jobbet. Den här gången så jobbade jag utanför.
- Excuse me, but how much does this cost? sa en kvinna bakom mig.
- Wich one? sa jag och exakt när hon skulle visa så tittade hon väldigt mycket på mig. Detta skulle verligen inte bli kul...
- You're Michael Jacksons girlfriend, sa hon och började närma sig. Hon var tydligen vid 15 års åldern eller något sånt.
- Y.. Yes, sa jag och bakade till lite tills jag kände av fönstret av affären med min rygg.
- OMG! skrek hon. How is he as a person?
- Shh, please! I don't want everybody to freak out!
- OMG! MICHAEL JACKSONS GIRLFRIEND! skrek en annan person längre bort och helt plötsligt började människor springa mot mig. Jag sprang in fort till affären och stängde dörren.
- What's happening? sa Tom och hjälpte mig att hålla dörren stängd.
- I'll tell you later, how do you lock this? sa jag och väntade på att Tom skulle fixa det så att jag kunde släppa taget.
- OMG! sa jag och satte mig ner på en stol och andades ut.
Vi gick in till personalrummet och stängde alla fönster med gardinerna så att ingen skulle se in, är det såhär han lever varje dag? Hur klarar han av det?
- Rebecca, Michael's calling! sa hon.
- Hello? sa jag när jag tog upp telefonen.
- Rebecca, they showed what happened on the TV, are you OK? sa han och lät helt orolig.
- Yes, I'm alright! I think everybody is gone now.
- Come home fast!
- OK! sa jag och stängde luren.
Skulle jag få gå hem av chefen eller skulle jag vara tvungen att fortsätta jobba. Jag gick till Sara och drog henne åt sidan.
- Sara, I have to go home, do you know anybody who can give me a ride? frågade jag henne.
- Yes, Tom! But have you asked the boss yet?
- No, but I'm going to!
Jag gick in till chefens rum och där satt han och höll på med några papper. När jag öppnade dörren tittade han allvarligt på mig.
- Sit down please, sa han till mig och la nu ifrån sig pappren.
- Max, can I go home?
- OK, I understand.
- Thank you, sa jag och började gå mot dörren.
- Rebecca, do you consider leaving? frågade han mig strax innan jag skulle öppna dörren.
- We'll see how things are working, sa jag och gick ut.
Jag gick ut till personalrummet där alla nu hade samlats och pratade eget. Sara, Tom och Chad satt i ett bord och pratade. Jag gick fram till dom.
- Tom, do you think you can give me a ride home?
- Yes ofcourse, right now?
- Yes, please.
- OK, let's go then, sa han. Are everybody outside gone?
- Yes, they are, sa jag. Han svarade inte men bara började röra sig mot dörren som ledde ut från personalrummet.
När vi gick ut så kollade vi för säkerhetskull att ingen var där och sprang fort till hans bil. Vi pratade mycket på vägen hem om allt. Till sist var vi äntligen framme.
- Thank you so much, sa jag och öppnade bildörren.
- You're welcome! sa han och gav mig ett léende och mig en lång kram. Jag öppnade bildörren och sprang upp till min lägenhet.
När jag kom hem så märkte jag att Michael inte vad där. Han hade säkert börja jobba, eller så var han hemma hos sig. Jag brydde mig inte i att tända på TV:n för att jag skulle förmodligen stöta på någon nyhet och det skulle säkert handla om mig eller Michael. Jag brydde mig inte heller för att ringa Michael för tillfället eftersom det hade hänt så mycket på en gång och jag är inte van vid det så jag bara la mig. Klockan var bara 5 för tillfället. Jag somnade väldigt fort eftersom jag var väldigt trött.
Jag vaknade av att Michael skakade om mig. Jag älskade att se hans ansikte, jag blev så lycklig. Jag började le och sträckte mig för att krama honom men han puttade lite bort mig. Jag blev chockad och bara kollade på honom.
- Michael? What is it? sa jag och började gråta lite.
- Who is Tom, if I can ask you? sa han argt.
Vad tror ni kommer att hända nu då? KOMMENTERA! :D
Jag hoppas att ni gillade det!
An Unhappy Life Chapter 30.
- Yeah, the same, sa jag och blev lite tyst,
Efter det var det dags för mig att gå hem från jobbet och det var väldigt underligt när jag skulle hem. Folk glodde väldigt mycket, var det nåt fel på mitt hår eller?
Nät jag kom hem så slog jag på nyheterna och stod i chock. Hur kunde detta hända?
- I'm sorry Rebecca, hörde jag Michael säga bakom mig.
- Michael, efter att alla har sett detta, vad kommer hända? sa jag och stod med ryggen mot honom.
- I'm afraid that, they'll never leave you alone, sa han och kramade om mig bakifrån. Jag gick därifrån in till mitt rum. Jag satt bara där och tänkte på allting. Plötsligt kom Michael in och satte sig bredvid mig i sängen.
- I don't want to take your freedom from you, Rebecca. I should just go, maybe that's best. I mean, we can still remain friends and I'll come and vis...
- NO MICHAEL! skrek jag ut och ställde mig upp. I'M NOT GOING TO LET THEM DESTROY US! YOU'RE MY FREEDOM!
- Oh, Rebecca! sa han och och kramade om mig hårt.
- Please, never let me go Michael, please!
- I'll always have you by my side, I'll never let you go! sa han och började kyssa mig.
Nästa dag gick jag till jobbet. som tur var så var det nästan ingen i den vägen jag tog. Jag försökte hitta en ny väg så att inte folk skulle titta så mycket, eller att något galet fan skulle börja hoppa på mig. Till sist kom jag fram och det verkade vara som att ingen bryr sig.
- Well, how are you? frågade Tom.
- I'm good thanks, you? sa jag. Tom andades in djupt.
- Rebecca, I saw the news yesterday. I know that it can be crazy when you're known.
- No, I'm OK!
- You sure? frågade han.
- Absolutely! sa jag med ett stort léende. Han jag mig ett litet smile och gick sedan iväg för att ta hand om några kunder utanför affären.
Jag gjorde mitt jobb och till sist kom Sara in i affären. Hon skulle nog börja jobba nu.
- Hi, Rebecca! sa hon.
- Hi! sa jag och öppnade kassan och drog ut pengarna som skulle ges till kunden.
- I'm so tired, and so sweaty! It's so hot outside!
- Yeah, it is. But we're going into autumn soon so, hold out! sa jag.
- Oh, yes I will!
Jag trivdes verkligen med Sara, hon var verkligen trevlig och vi hade nästan samma humor. Hon är någon jag hade tänkt mig spendera tid med på min fritid.
- Well, did you watch the news yesterday? sa en tjej som tydligen också jobbade där. Hon var väldigt snobbig.
- No, I didn't why? sa Sara och uppmärksammade nu vad hon sa.
- Maybe I should start by introducing myself! Hi, my name is Robin, sa hon och räckte sin hand fram.
- Hi, my name is Rebecca, sa jag vettskrämt.
- Well I know your name! If you watch the news, then you know it! Not like somebody else here, sa hon och tittade snett på Sara.
- What the hell are you talking about Robin, seriously, go away!
- She is Michael Jacksons girlfriend! sa hon och visade tungan till Sara.
- And, so? Go! sa Sara och pekade åt ett annat håll. Hon gick iväg och Sara fortsatte jobba.
- OMG, I can kill that girl. She's always after me!
- So you don't care about the other she said?
- Rebecca, I saw the news, and I don't care! You can be together with whoever you want, it just came out to be with him, sa hon. Jag kände en sådan lättnad. Jag kramade om henne hårt, och jag tror nog inte hon förstod varför med kramade tillbaka.
Jag hade en ganska så rolig dag faktiskt, Tom och Sara är helt OK och så finns det en ny kille där som måste vara en smart ass och ha allting korrekt som brukar vara med oss. Han heter Chad.
- Well Tom, do you have a girlfriend? sa jag. Vi hade fått rast och vi satt alla i personalrummet och pratade.
- The truth is, I'm gay.
- Really? I didn't know. You don't look like somebody who is gay, nothing personal though!
- Well, we come in different shapes, sa han och vi började skratta.
- And you Chad? sa Sara och knuffade lite till honom.
- Well, I'm single and ready to mingle, sa han och började röra sig ut.
- Where you going? frågade jag.
- I gotta go back to work, sorry! See you guys!
Bara en stund efter att Chad hade gått så fick vi alla gå tillbaka till jobbet. Den här gången så jobbade jag utanför.
- Excuse me, but how much does this cost? sa en kvinna bakom mig.
- Wich one? sa jag och exakt när hon skulle visa så tittade hon väldigt mycket på mig. Detta skulle verligen inte bli kul...
Ni fick ett inlägg idag, jag hoppas att ni gillar det! :) Ska försöka göra detta så gott jag kan! Förlåt för att ni fick vänta så mycket förr men seriöst så visste jag inte ens att jag hade läsare. Jag glömde helt och hållet att kolla chatboxen, jag kollade bara ifall någon kommenterade inläggen.
Men ni måste komma ihåg att detta är väldigt svårt för en person att göra, jag sitter inte vid datorn hela tiden, jag har andra familjemedlemar som också vill sitta lite och så. Jag har ingen egen dator. Jag vill träffa mina vänner innan de åker och innan jag åker, och så. Men jag hoppas att ni kan nöja er med det jag gör, för jag försöker verkligen! Tack för att ni läser, det betyder mycket! :D
An Unhappy Life Chapter 29.
Jag gick ut till kassan med Max.
- Tom, visa runt Rebecca lite här!
- Ok, visst!
Han visade runt lite och jag såg fram emot all tid hos jobbet!
- Tom, visa runt Rebecca lite här!
- Ok, visst!
Han visade runt lite och jag såg fram emot all tid hos jobbet!
- So, what am I going to start with? frågade jag honom efter att han hade visat hur man använder kassan.
- You're going to start right here, sa han och menade kassan.
- Are we two the only ones who work here?
- No, theres more. We are about 20 employees here, it's not a small shop really.
- No I meant right now.
- Aha, no. Sara is out there fixing the flowers, sa han och pekade utåt. And the other ones do I not know about.
Dagen gick ganska fort och jag kom bra överens med Tom. Han verkade som en ganska så cool snubbe! Men jag har inte pratat med någon annan av de anställda.
- Phone for somebody called Rebecca, sa Sara.
- Yeah, that's me!
- You must be new employee here. Hi, my name is Sara, sa hon och räckte fram sin hand.
- Hi! sa jag och skakade hennes hand.
Hon gick och jag stod lite still där utan att märka något. Men till sist så tog jag upp telefonen och svarade glatt utan att ens ha en enda idé av vem det kunde vara.
- Hello?
- Well, hi honey! sa Michaels röst.
- Mike? How did you find the number? sa jag.
- I looked it up, for my baby!
- Haha, don't be silly!
- Well, when you're coming home? I miss you.
- Soon, I have some work left. I really like it here.
- I'm happy for you, well I'm not going to disturb you in your working so, I'll see you later!
- Bye!
Jag återvände till jobbet nu och kunde inte sluta tänka på honom. Ah, han fick mig börja tänka på honom! Nu kan jag verkligen inte vänta tills jag slutar!
Jag skulle öppna kassan för att stoppa in pengarna som en kund hade gett efter att ha köpt blommor, men något gick fel och den vägrade öppnas.
- I need some help here, sa jag. Eftersom Tom inte var där så fick Sara hjälpa mig.
- Sure, what's up?
- Well, this thing won't open. I don't know why?
- Aha, that's very common. Just do like... this, sa hon och pillade på något.
- Thank you! sa jag och började arbeta igen.
- Well, tell me something about yourself, sa hon och tog över kassan bredvid mig.
- Well, I'm 22, I live in a small department 20 minutes away. Well, what else can I tell you?
- Haha, I think that's enough. Well, I'm at the same age as you and live with my boyfriend in a department just around the corner.
- Cool! For how long have you two been together?
- About two years now, have you a boyfriend?
- Yes, his name is Michael.
- Haha, as the singer!
- Yeah, the same, sa jag och blev lite tyst,
Efter det var det dags för mig att gå hem från jobbet och det var väldigt underligt när jag skulle hem. Folk glodde väldigt mycket, var det nåt fel på mitt hår eller?
Nät jag kom hem så slog jag på nyheterna och stod i chock. Hur kunde detta hända?
Hoppas ni gillar det! :)
An Unhappy Life Chapter 28.
- Rebecca? sa Michael som satte sig nu på en stol framför mig i köket.
- Yes?
- I thought that you maybe could meet my family? If it's OK with you? And then maybe one day I can meet yours? What do you think?
- Yes ofcourse Michael, men först måste jag säga till min att vi är ihop, gick det runt i mitt huvud.
- Michael! I'm going to work now! sa jag från ytterdörren. Idag är min första dag på jobbet som Alex skaffade åt mig. Detta ska bli så kul, min chef heter Max.
- Bye! ropade han från mitt kök.
När jag gick ut så var det ett sådant fint väder, jag kollade min klocka och den var 10 i 10. Jag borde nog skynda mig lite för att hinna eftersom jag börjar tio. Det ligger inte speciellt långt borta heller. Jag börjar se blomaffären nu. När jag kom fram så såg jag några blommor utanför affären, de var väldigt fina. Några var rosa, några var lila, några var gula och satt i en korg. Oh Gud vad jag älskar blommor!
- Hi! Want to buy something? sa en man till mig som tydligen jobbade där.
- No, acutally I'm going to start working here! sa jag med ett stort léende.
- Aha, you must be Rebecca! Hi, I'm Tom! I work here too! Max is waiting for you! He want's to meet you!
- Sure, where is he?
- In his office, right over there! sa han och pekade vart det låg.
Jag gick dit och där satt han och pratade med någon i telefonen, han sa direkt "hejdå" och hälsade på mig.
- Hi, Rebecca? Right? sa han och räckte fram sin hand.
- Yes, hi!
- Well I just wanted to give you this T-shirt, and Tom is going to show you a little bit around! Tom is a worker here that you will meet a lot.
- Yeah I know, I've already met him!
- Great then!
Jag gick ut till kassan med Max.
- Tom, show Rebecca around here!
- OK!
Han visade runt lite och jag såg fram emot all tid hos jobbet!
Jag vet, jag vet! Jag är hemsk! Jag är så sölig med upptaderingen, men jag har verkligen inte tid! Det är sommarlov, jag reser snart så det finns mycket att göra med packningen och allt!
- Yes?
- I thought that you maybe could meet my family? If it's OK with you? And then maybe one day I can meet yours? What do you think?
- Yes ofcourse Michael, men först måste jag säga till min att vi är ihop, gick det runt i mitt huvud.
- Michael! I'm going to work now! sa jag från ytterdörren. Idag är min första dag på jobbet som Alex skaffade åt mig. Detta ska bli så kul, min chef heter Max.
- Bye! ropade han från mitt kök.
När jag gick ut så var det ett sådant fint väder, jag kollade min klocka och den var 10 i 10. Jag borde nog skynda mig lite för att hinna eftersom jag börjar tio. Det ligger inte speciellt långt borta heller. Jag börjar se blomaffären nu. När jag kom fram så såg jag några blommor utanför affären, de var väldigt fina. Några var rosa, några var lila, några var gula och satt i en korg. Oh Gud vad jag älskar blommor!
- Hi! Want to buy something? sa en man till mig som tydligen jobbade där.
- No, acutally I'm going to start working here! sa jag med ett stort léende.
- Aha, you must be Rebecca! Hi, I'm Tom! I work here too! Max is waiting for you! He want's to meet you!
- Sure, where is he?
- In his office, right over there! sa han och pekade vart det låg.
Jag gick dit och där satt han och pratade med någon i telefonen, han sa direkt "hejdå" och hälsade på mig.
- Hi, Rebecca? Right? sa han och räckte fram sin hand.
- Yes, hi!
- Well I just wanted to give you this T-shirt, and Tom is going to show you a little bit around! Tom is a worker here that you will meet a lot.
- Yeah I know, I've already met him!
- Great then!
Jag gick ut till kassan med Max.
- Tom, show Rebecca around here!
- OK!
Han visade runt lite och jag såg fram emot all tid hos jobbet!
Jag vet, jag vet! Jag är hemsk! Jag är så sölig med upptaderingen, men jag har verkligen inte tid! Det är sommarlov, jag reser snart så det finns mycket att göra med packningen och allt!
An Unhappy Life Chapter 27.
- I'll call her and say whatever you want me to say!
- Call her to my face, right now, and tell her to stop calling you because you have a girlfriend. Do it to my face, so I can trust you.
- Okay, fine! But I don't have her number?
- Then come back again when you have it! sa hon och stängde. Wow, detta måste verkligen ha stört henne, och allt för en knäpp stalker.
När jag kom hem så ringde det så jag gick till telefonen och skulle spara, men innan jag svarade så skrev jag ner nummret i ett papper och svarade efteråt.
- Hello?
- Hi Michael, sa tjejen som förstörde mellan mig och Rebecca.
- Seriously, I don't even know your name. You're kind of annoying!
- Well then I'll tell you my name, it's Rachel. Jag svarade inte men bara släckte telefonen.
Jag försökte ringa Rebecca lite senare men hon svarade inte så jag bara struntade i det och började jobba.
Rebeccas perspektiv
Nästa dag vaknade jag klocka två av att någon plingade på min dörr och jag kunde höra Michaels röst säga "Open the door, please don't ignore me!". Jag gick fram och öppnade dörren och han insåg att han väckte mig.
- Oh, I'm sorry. Did I wake you up? frågade han försiktigt.
- No it's OK, what do you want?
- Well you said that I was gonna call her to your face, so here I am!
- Yeah Michael, about that...
- No, no! I'm gonna do it, just to prove it to you that you can trust me!
- But I do trust you. Now when I think about it, there's a lot of girls that want you and that and when I heard her voice, I could tell that that wasn't your type of girl. I'm sorry, I think it was just the stress that I've had lately and I just got angry to fast.
- I don't know how I would have handle it, if a man calls you and start to kind of flirt with you, I would be hurt to, sa han och började nu närma sig. Jag sa ingenting men bara släppte in honom.
Jag ringde Alexandra och berättade om situationen och han satt ute i vardagsrummet. Det kändes konstigt att bara lämna honom där.
- Bara gå ut dit, Reb! Det var säkert bara en beundrade som han sa! Eller någon som redan vet om att ni dejtar och vill förstöra ert förhållande.
- Ingen vet om vårt förhållande så det är konstigt? Det är ju bara du?
- Då vet jag inte seriöst..
- Okej, ment ack för ditt stöd då, vi ses! sa jag och stängde telefonen.
Jag gick ut till salongen sakta och satte mig sakta bredvid honom på soffan.
- Well I hope this doesn't get awkward or anything, sa hon och började röra sig.
- No, it's OK! But I wanted to ask you something.
- OK, go ahead, ask.
- When do you think you're going to tell everyone about us?
- I have already told my family and friends, haven't you? frågade han. Jag fick panik när han sa det, jag visste inte vad jag skulle svara.
- W.. well yes, ofcourse! I thought that.. you know.. you didn't, ljög jag.
- Are there anything you wanna tell me? frågade han.
- No, that was everything! sa jag och reste mig fort upp och gick väldigt fort till köket.
Vad ska jag göra? Han har sagt till alla, och jag har inte ens sagt till min egen syster! Det är bara Alexandra som vet, och sättet hon fick reda på det var inte heller speciellt fint! Vad ska jag göra, jag får panik, hjälp!
- Rebecca? sa Michael som satte sig nu på en stol framför mig i köket.
- Yes?
- I thought that you maybe could meet my family? If it's OK with you? And then maybe one day I can meet yours? What do you think?
- Yes ofcourse Michael, men först måste jag säga till min att vi är ihop, gick det runt i mitt huvud.
Så, två kapitel på en natt, vad tycks? Hoppas ni gillar det, kommer massor av mer kapitel hoppas jag! :)
- Call her to my face, right now, and tell her to stop calling you because you have a girlfriend. Do it to my face, so I can trust you.
- Okay, fine! But I don't have her number?
- Then come back again when you have it! sa hon och stängde. Wow, detta måste verkligen ha stört henne, och allt för en knäpp stalker.
När jag kom hem så ringde det så jag gick till telefonen och skulle spara, men innan jag svarade så skrev jag ner nummret i ett papper och svarade efteråt.
- Hello?
- Hi Michael, sa tjejen som förstörde mellan mig och Rebecca.
- Seriously, I don't even know your name. You're kind of annoying!
- Well then I'll tell you my name, it's Rachel. Jag svarade inte men bara släckte telefonen.
Jag försökte ringa Rebecca lite senare men hon svarade inte så jag bara struntade i det och började jobba.
Rebeccas perspektiv
Nästa dag vaknade jag klocka två av att någon plingade på min dörr och jag kunde höra Michaels röst säga "Open the door, please don't ignore me!". Jag gick fram och öppnade dörren och han insåg att han väckte mig.
- Oh, I'm sorry. Did I wake you up? frågade han försiktigt.
- No it's OK, what do you want?
- Well you said that I was gonna call her to your face, so here I am!
- Yeah Michael, about that...
- No, no! I'm gonna do it, just to prove it to you that you can trust me!
- But I do trust you. Now when I think about it, there's a lot of girls that want you and that and when I heard her voice, I could tell that that wasn't your type of girl. I'm sorry, I think it was just the stress that I've had lately and I just got angry to fast.
- I don't know how I would have handle it, if a man calls you and start to kind of flirt with you, I would be hurt to, sa han och började nu närma sig. Jag sa ingenting men bara släppte in honom.
Jag ringde Alexandra och berättade om situationen och han satt ute i vardagsrummet. Det kändes konstigt att bara lämna honom där.
- Bara gå ut dit, Reb! Det var säkert bara en beundrade som han sa! Eller någon som redan vet om att ni dejtar och vill förstöra ert förhållande.
- Ingen vet om vårt förhållande så det är konstigt? Det är ju bara du?
- Då vet jag inte seriöst..
- Okej, ment ack för ditt stöd då, vi ses! sa jag och stängde telefonen.
Jag gick ut till salongen sakta och satte mig sakta bredvid honom på soffan.
- Well I hope this doesn't get awkward or anything, sa hon och började röra sig.
- No, it's OK! But I wanted to ask you something.
- OK, go ahead, ask.
- When do you think you're going to tell everyone about us?
- I have already told my family and friends, haven't you? frågade han. Jag fick panik när han sa det, jag visste inte vad jag skulle svara.
- W.. well yes, ofcourse! I thought that.. you know.. you didn't, ljög jag.
- Are there anything you wanna tell me? frågade han.
- No, that was everything! sa jag och reste mig fort upp och gick väldigt fort till köket.
Vad ska jag göra? Han har sagt till alla, och jag har inte ens sagt till min egen syster! Det är bara Alexandra som vet, och sättet hon fick reda på det var inte heller speciellt fint! Vad ska jag göra, jag får panik, hjälp!
- Rebecca? sa Michael som satte sig nu på en stol framför mig i köket.
- Yes?
- I thought that you maybe could meet my family? If it's OK with you? And then maybe one day I can meet yours? What do you think?
- Yes ofcourse Michael, men först måste jag säga till min att vi är ihop, gick det runt i mitt huvud.
Så, två kapitel på en natt, vad tycks? Hoppas ni gillar det, kommer massor av mer kapitel hoppas jag! :)
